Mission impossible completed

Ett stort tack för det här året riktas främst till superhjälten DrGut som varit ett stort stöd (för Pelle).

Från ett hotellrum i Köpenhamn, med samtliga våra väskor på drift mellan Auckland och Heathrow, avslutar vi nu denna blogg.

Tack alla ni som följt vårt äventyr. Mot Kalmar nu!

Sista veckan!

Sista mottagningspasset!
Fika på mottagningen. Det finns inget personalrum utan man dukar upp i ett undersökningsrum. Mysfaktorn är ganska låg.

Gastrosystrar.
Anna och Mrs A. byter avskedspresenter och kort. Mrs A. har varit Annas stora stöd under året och undervisat henne i engelska som andra språk.

Den högsta kasten?

På avskedsmiddag hos Neelu och Umesh med amerikaner, palestinier, irakier, ett par kiwis och så vi. Vi hade med oss den exotiska rätten gravlax, men det var Anisas kebab och Cathys amerikanska sallad med pecannötter som var bäst på buffén.

Neelu, som är från Dehli, har minst 20 vackra saris som vi fick välja emellan och klä upp oss i och jag kände mig mycket elegant! Pelle trivdes också väldigt bra i sin tunika.

All Whites slår Italien!

Nya Zealand skickade sitt fotbollslag med det något otidsenliga namnet "All Whites" till Sydafrika! Deras älskade rugbylag heter "All Blacks" så det jämnar väl ut sig. Nu är det dags för en grymt viktig match mot Italien i natt och i tidningarna försöker man piska upp soccerstämning med slogans som :

Get behind the All Whites. It is a lot safer than being in front of them, just ask Slovakia.

...men det går minst sagt trögt. Matcherna sänds på natten här, målen är få, soccer anses sakna action, ingen verkar bry sig och tevesändningarna är verkligen värdelösa. Jag saknar en studio full med självutnämnda fotbollsexperter som analyserar allt i detalj flera timmar innan avspark. Här sitter en kille ensam i studion och kommer med saklig information. Jag längtar efter Strömberg och de andra åsiktsmaskinerna. Var är de tomma orden och platta kommentarerna? Att spela 1-1 mot Slovakien ansågs av den lokala experten som en historisk bragd och en sport där oavgjort är godkänt passar inte Nya Zealändarna. Här är det Rugby som gäller och NZ är nummer ett i världen. Folk går man ur huse när deras lag slaktar Wales och Irland i rena vänskapsmatcher. Men ingen bryr sig om att hjältar som Chris Killen, Rory Fallon, Simon Elliott, Mark Peaston och Tony Lochhead ställs mot Azzurri i natt och jag varnar för skräll. Kom ihåg att jag skrev det innan avspark.

Midvinter

En vecka har gått utan tonårspojkar i huset och vi längtar efter dem och efter Matilda som nu alla befinner sig hemma i Kalmar med farfar som "supervisor". Här lunkar vardagen på med jobb och skola, men med middagar med vänner och arbetskamrater som trevliga avbrott. Vi säljer eller skänker bort det mesta som vi har förvärvat det senaste året; vi försöker avsluta eller lämna över komplicerade patientfall; vi njuter också av deras så kallade vinter med i fjärran snötäckta berg, men här i dalen blommande pingstliljor och tungt lastade apelsin - och citronträd.

Hej då pojkar!

David och Henkes sista dag i Nya Zeeland bjöd på varmt och soligt väder. David gick direkt från "sista natten med gänget" till fotbollsmatch, vi njöt av lunch ute och sedan bar det iväg med över 100 kg bagage till flygplatsen. Det var så klart med en del blandade känslor - men mest förväntan - som de sedan gick ombord planet till Auckland för vidare flighter till LA, London och Kastrup.

Flying doctor

Idag flög jag till över bukten till den lilla staden Wairoa i norra Hawke´s Bay. Min kollega Ian och jag såg 38 patienter mellan klockan 9 och 15, varav nästan hälften nybesök.

Normalt för Ian som brukar se 25.30 patienter per dag - själv- i vanliga fall. Vi hade en sjuksköterska som "servade" oss och vi såg ett koncentrat av svåra hudfall i ett ekonomiskt eftersatt och svårtillgängligt område som får besök av hudläkare 4-6 gånger/år.

En liten märklig detalj om flygturen: för en vecka sedan blev jag uppringd av en administratör som undrade över min vikt inför flygningen. Jag var smärtsamt ärlig, men trots det slet piloten inför take-off ut en badrumsvåg som han tvingade upp mig på och studerade sedan noggrant min exakta vikt. Vad är det frågan om? Och tänk om jag skulle haft ett par tegelstenar i väskan?

I kväll hjälper jag killarna packa och organisera sig. Jag tror att jag har drabbats av ett svårt fall av resfeber "by proxy" eller så är det bara den allmänna uppbrottsstämningen som gör mig orolig. Eller avundsjuk?

Cape Kidnappers

Det blev Queens birthday weekend och dags för "the Cape". Upplevelsen blev oförglömlig med perfekta förhållanden. David höll stilen och krossade mig fullständigt. Jag njöt av monstret trots en och annan förlorad boll. Henke hängde med som mentalt stöd och caddie. Trots löjligt "steep" greenfee var det värt varenda dollar.

Banan är ritad av Tom Doaks och är rankad topp 50 i världen. Allt ägs av en svinrik amerikan och det finns ett spa hotell bland kullarna som bara kostar 25 000 kronor natten och Katarina hotar med att ta in där för att bli even steven.

Stället är härligt dyrt och ingen trängsel på banan direkt. De flesta greenfeespelare anländer med helikopter.

Men även om banan är toppklass så kvarstår faktum - "the scenery steals the show"

"Hemma" igen.

Efter ett intensivt dygn med shopping i Auckland återvände vi i söndags till ett blött Hawke´s Bay. Killarna går sin nästsista vecka i skolan och ska i morgon hålla varsitt avskedstal för internationella studentgruppen. De åker hem till Sverige redan den 12/6, mer än tre veckor före resten av familjen. Vi har fått kartonger från Sevenseas shipping; bilen är såld (men vi får köra den fram tills vi åker) och vi har avskedsmiddagar bokade varje helg framöver. Hemresan närmar sig!

Hur gick det då för David på IELTS-testet? (Akademisk engelska). Han nådde sitt mål och slog sina föräldrar. Kul.

Allt väl i Vanuatu

Tack till er som undrat hur vi har det! Tsunamivarningen som utfärdades tidigt i morse vanuatutid nådde inte oss, vilket var märkligt med tanke på att vi i princip bor på stranden. Det var dock en "på säkra sidan varning" som vi har varit med om ett par stycken sedan vi flyttade till Södra halvklotet. Myndigheterna i Nya Zeeland tar dem dock på större allvar och evakuerar stränder, medan myndigheterna här mest bara verkar skaka på axlarna.

I morgon bitti bär det av till Auckland igen.

Vanuatu

Oförstört.
WWII museum. En gammal man hade i 40 år samlat skräp som amerikanska soldater lämnat efter sig.Byarna går man inte in i hur som helst utan man måste fråga chiefen eller någon annan högt uppsatt om lov.
Kava.

Vi är nära huvudstaden Port Vila på ön Efate i Vanautu. Vanuatu är ett ö-rike i Södra Stilla Havet som under många år var en fransk-engelsk koloni, men som blev självständigt 1980 och bytte namn från Nya Hebriderna till just Vanuatu. 1942 placerades mängder av amerikanska soldater här för att ha bra slagläge mot japanerna, men inga strider utkämpades på öarna.

Vanuatu har största koncentrationen av olika kulturer och språk i hela världen, de 220 000 invånarna utspridda på de 83 öarna talar 115 olika språk. De officiella språken är dock franska, engelska och bislama, som är en blandning mellan engelska, franska, spanska och tyska och som används som vardagsspråk av de flesta.

Man har en regering och president som väljs var fjärde år, men 80 % av befolkningen bor i byar på landsbygden med färre än 50 invånare och dessa byar verkar styras enväldigt av en chief.

Sjukvård och skolor stöttas av internationella hjälporganisationer med främst folk från Australien och Nya Zeeland.

Lokalbefolkningen har svårt att få lån för att bygga hus och hotell och havsnära tomter säljs till västerlänningar som sedan bygger flotta tropical houses - och i ett sådant läckert hus bor vi nu i en vecka och orkar inte riktigt ta tag i problemet med utsugningen av lokalbefolkningen och deras mark utan njuter i stället av skön värme i luft och vatten, snorkling, vila.

Igår blev vi skjutsade de 140 km runt ön av Kendrick som hade kusiner överallt och som bland annat introducerade oss till den lokala drogen Kava - en extremt illasmakande grumlig vätska som pressas ur en rot (Kava) och som ger en lätt eufori och avslappning, men som man tydligen inte utvecklar tolerans av och som inte är beroendeframkallande(??).

Fredagsslips

Om man är med i förstalaget i någon sport på skolan får man

på fredagar ha vit skjorta och slips på sig om man vill - och det ville Henke idag.

Inspektionen igår gick inte bra. Bittert för gastroenterologen/ författaren/cyklisten/målaren??Per Källén.

Tidigt i morgon bitti flyr vi till Vanuatu. I bagaget: böcker, badkläder, snorklar, små giraffer, elefanter och gin. Rapporter följer.

Handyman

Vi hyr ett hus. Vi har en snål och osympatisk hyresvärd. Hon kommer på inspektion i morgon. Vi har en deposition att kräva tillbaka och tänkte göra oss till lite. Bättra på målarfärg lite här och där. Det funkar inte på det viset. I dagsljus syns det att den nymålade nyansen inte blir exakt rätt och till slut får man måla om hela j-a huset.

En söndag

För att vi inte ska falla i glömska uppdaterar jag nu bloggen utan att ha jättemycket att rapportera. Pelle har jobbat hela helgen, jag har räfsat löv i fortsatt sommarvärme, killarna - som nu spelar i samma fotbollslag för skolan - har spelat och vunnit en match. Henke höll nollan och David gjorde mål!

På lördag åker vi på en veckas badsemester (härligt uttryck!) till Vanuatu - ett ö-rike som ligger nära Fiji, tre timmars flygresa norr om NZ. Det ska bli skönt och spännande!

Mors dag

På Mors Dag (ja, andra söndagen i maj i NZ) får vi med oss alla hemmavarande barn på promenad. Vi har en runda på Te Mata Peak som vi kommer att sakna. Notera den extrema torkan. Visst, vi tycker det är skönt att slippa regnet, men det börjar se lite tråkigt ut och fåren har börjat klaga.

A good day!

Idag har David gjort det - för vår familj - så laddade IELTS-testet. Det var det testet vi var tvungna att ha ett visst betyg på för att komma på fråga för registrering som läkare i Nya Zeeland. Det används också inför antagning till universitet i engelsktalande länder. Davids mål var att klå sina föräldrar. Att döma av hans humör gick det bra. Som grädde på moset är det skolbal i kväll och jag kan som mor känna en viss oro inför att släppa iväg en så här taggad Holmdahl -Källén på fest.

Förhoppningsvis är han dock pigg och nyter i morgon så att han tillsammans med Henke kan tillaga en morsdagsmiddag.

The Big Easy

Årlig kongress inom gastroenterologi och i år var det New Orleans som bjöd in för Digestive Disease Week. Jag hittade det här hotellet på nätet och det såg lovande ut men det var väl några år sen.

Gäster har kommit och gått. Bra läge i alla fall och nära till Bourbon street.

Utsikten från taket där det skulle ha varit en pool var kanske inte helt upp till standard, men det fula blev konst på något slags sätt eller...

Efter tre dagars föreläsningar om vattnig diarré, blödande polyper och ömma tarmar var det befriande att fira kalmarkollegan och polarn Tomas " Bajamannen" Strids födelsedag (35?).

Här poserar födelsedagsbarnet med ett glas vatten. Observera de nyinköpta Converseskorna. 46-årskris?

Sen bar det av ut på byn. Och det var trevligt "to meet the locals". Tomas var i extas, men spelningen med en kille som hette Anders Osborne blev tyvärr inställd. Vi fick hålla till godo med det här gänget. Inte illa. Kvällen flöt på om man säger så.

New Orleans är en häftig upplevelse - fuktigt, hett och helt indränkt i skön musik. N O är också känt för något vi fick uppleva på en av restaurangerna - flygande kackerlackor. Helt unik lokal variation och de kan bli stora som råttor eller sparvar. Skalbaggen gjorde givetvis succé bland gästerna.

Nu bär det av hem till NZ igen och på hemresan tappar jag ett helt dygn över stilla havet på något mystiskt sätt.

Kom igen Kalmar!

Väder för Havelock North, Nya Zeeland - Lägg till i iGoogle

14°C Vind: SO – 8 km/h Luftfuktighet: 53 % ons 16°C | 1°C tors 18°C | 3°C fre 18°C | 0°C lör 18°C | 10°C

Sökresultat

Väder för Kalmar, Sverige - Lägg till i iGoogle

2°C Aktuellt: Lätt regn Vind: NV – 8 km/h Luftfuktighet: 93 % ons 8°C | 3°C tors 7°C | 6°C fre 7°C | 6°C lör 9°C | 7°C