Hej då pojkar!

David och Henkes sista dag i Nya Zeeland bjöd på varmt och soligt väder. David gick direkt från "sista natten med gänget" till fotbollsmatch, vi njöt av lunch ute och sedan bar det iväg med över 100 kg bagage till flygplatsen. Det var så klart med en del blandade känslor - men mest förväntan - som de sedan gick ombord planet till Auckland för vidare flighter till LA, London och Kastrup.

Flying doctor

Idag flög jag till över bukten till den lilla staden Wairoa i norra Hawke´s Bay. Min kollega Ian och jag såg 38 patienter mellan klockan 9 och 15, varav nästan hälften nybesök.

Normalt för Ian som brukar se 25.30 patienter per dag - själv- i vanliga fall. Vi hade en sjuksköterska som "servade" oss och vi såg ett koncentrat av svåra hudfall i ett ekonomiskt eftersatt och svårtillgängligt område som får besök av hudläkare 4-6 gånger/år.

En liten märklig detalj om flygturen: för en vecka sedan blev jag uppringd av en administratör som undrade över min vikt inför flygningen. Jag var smärtsamt ärlig, men trots det slet piloten inför take-off ut en badrumsvåg som han tvingade upp mig på och studerade sedan noggrant min exakta vikt. Vad är det frågan om? Och tänk om jag skulle haft ett par tegelstenar i väskan?

I kväll hjälper jag killarna packa och organisera sig. Jag tror att jag har drabbats av ett svårt fall av resfeber "by proxy" eller så är det bara den allmänna uppbrottsstämningen som gör mig orolig. Eller avundsjuk?

Cape Kidnappers

Det blev Queens birthday weekend och dags för "the Cape". Upplevelsen blev oförglömlig med perfekta förhållanden. David höll stilen och krossade mig fullständigt. Jag njöt av monstret trots en och annan förlorad boll. Henke hängde med som mentalt stöd och caddie. Trots löjligt "steep" greenfee var det värt varenda dollar.

Banan är ritad av Tom Doaks och är rankad topp 50 i världen. Allt ägs av en svinrik amerikan och det finns ett spa hotell bland kullarna som bara kostar 25 000 kronor natten och Katarina hotar med att ta in där för att bli even steven.

Stället är härligt dyrt och ingen trängsel på banan direkt. De flesta greenfeespelare anländer med helikopter.

Men även om banan är toppklass så kvarstår faktum - "the scenery steals the show"

"Hemma" igen.

Efter ett intensivt dygn med shopping i Auckland återvände vi i söndags till ett blött Hawke´s Bay. Killarna går sin nästsista vecka i skolan och ska i morgon hålla varsitt avskedstal för internationella studentgruppen. De åker hem till Sverige redan den 12/6, mer än tre veckor före resten av familjen. Vi har fått kartonger från Sevenseas shipping; bilen är såld (men vi får köra den fram tills vi åker) och vi har avskedsmiddagar bokade varje helg framöver. Hemresan närmar sig!

Hur gick det då för David på IELTS-testet? (Akademisk engelska). Han nådde sitt mål och slog sina föräldrar. Kul.

Allt väl i Vanuatu

Tack till er som undrat hur vi har det! Tsunamivarningen som utfärdades tidigt i morse vanuatutid nådde inte oss, vilket var märkligt med tanke på att vi i princip bor på stranden. Det var dock en "på säkra sidan varning" som vi har varit med om ett par stycken sedan vi flyttade till Södra halvklotet. Myndigheterna i Nya Zeeland tar dem dock på större allvar och evakuerar stränder, medan myndigheterna här mest bara verkar skaka på axlarna.

I morgon bitti bär det av till Auckland igen.

Vanuatu

Oförstört.
WWII museum. En gammal man hade i 40 år samlat skräp som amerikanska soldater lämnat efter sig.Byarna går man inte in i hur som helst utan man måste fråga chiefen eller någon annan högt uppsatt om lov.
Kava.

Vi är nära huvudstaden Port Vila på ön Efate i Vanautu. Vanuatu är ett ö-rike i Södra Stilla Havet som under många år var en fransk-engelsk koloni, men som blev självständigt 1980 och bytte namn från Nya Hebriderna till just Vanuatu. 1942 placerades mängder av amerikanska soldater här för att ha bra slagläge mot japanerna, men inga strider utkämpades på öarna.

Vanuatu har största koncentrationen av olika kulturer och språk i hela världen, de 220 000 invånarna utspridda på de 83 öarna talar 115 olika språk. De officiella språken är dock franska, engelska och bislama, som är en blandning mellan engelska, franska, spanska och tyska och som används som vardagsspråk av de flesta.

Man har en regering och president som väljs var fjärde år, men 80 % av befolkningen bor i byar på landsbygden med färre än 50 invånare och dessa byar verkar styras enväldigt av en chief.

Sjukvård och skolor stöttas av internationella hjälporganisationer med främst folk från Australien och Nya Zeeland.

Lokalbefolkningen har svårt att få lån för att bygga hus och hotell och havsnära tomter säljs till västerlänningar som sedan bygger flotta tropical houses - och i ett sådant läckert hus bor vi nu i en vecka och orkar inte riktigt ta tag i problemet med utsugningen av lokalbefolkningen och deras mark utan njuter i stället av skön värme i luft och vatten, snorkling, vila.

Igår blev vi skjutsade de 140 km runt ön av Kendrick som hade kusiner överallt och som bland annat introducerade oss till den lokala drogen Kava - en extremt illasmakande grumlig vätska som pressas ur en rot (Kava) och som ger en lätt eufori och avslappning, men som man tydligen inte utvecklar tolerans av och som inte är beroendeframkallande(??).

Fredagsslips

Om man är med i förstalaget i någon sport på skolan får man

på fredagar ha vit skjorta och slips på sig om man vill - och det ville Henke idag.

Inspektionen igår gick inte bra. Bittert för gastroenterologen/ författaren/cyklisten/målaren??Per Källén.

Tidigt i morgon bitti flyr vi till Vanuatu. I bagaget: böcker, badkläder, snorklar, små giraffer, elefanter och gin. Rapporter följer.