En dag i Hökviken 2

0625 Vaknar till när Pelle går upp, men gosar in mig med Anna och somnar om.
0650 Går upp, duschar, stryker kläder (gud vad jag saknar våra "smurfkläder"),hänger tvätt, packar Annas lunchlåda, plockar lite i köket.
0715 Väcker Anna och vi äter frukost tillsammans med Henke. Säger hej då till P. Jag läser i Dominion Post om den maoriske (NZ) killen Stan Walker som vunnit Australian Idol. Jag har följt programmet och håller med krönikören om att han har en "divine" röst. Lägg namnet på minnet!
0745 Säger hejdå till David som ger sig iväg på sin scooter till jobbet - han rensar äppelträd, dvs. rycker bort kvistar utan frukt. Ett arbete som enligt honom kräver sådan liten intellektuell kapacitet att en blind apa skulle kunna utföra det. Det verkar ändå (eller just därför) som han trivs för han har småsjungit hela morgonen.
0810 Anna och jag åker till skolan efter att ha fått med oss ett styck vattenkanna + ett styck tom mjölkförpackning + lunchlåda + böcker.
0815 Lämnar Anna i klassrummet där fröken Hill, men inga barn än, är på plats. Skolan börjar klockan 9. Småpratar lite med fröken om tider för julavslutning och utflykter.
0835 Anländer till sjukhuset och bedömer några remisser på mitt rum (som jag delar med två andra).
0855 Går ner till mottagningen och kollar några patologsvar från onsdagens operationer (redan klara!).
9-12 Jag träffar nio patienter, blandad kompott. Kämpar med dikterandet.
1220 Går på en konsult på intagningsavdelningen: uttalat underbenseksem med spridning. Han är helt opåverkad men har varit inlagd i ett dygn i väntan på hudkonsult!
1240 Lunchmöte med överläkarna på medicinkliniken; en kvinnlig geriatriker och en kvinnlig palliativmedicinare, tio gubbar med slirre (utom Pelle som kör utan). Jag drar när man börjar diskutera julens bakjoursschema.
1330 -14 Pappersarbete
1400 Blir sökt för koll av patient på akuten som jag hinner se innan jag går för dagen.
1425 Startar bilen, på med nya, stora solglasögonen, full AC. Mot Havelock North.
1435 Parkerar hemma och promenerar mot byn/skolan.
1500 Anna och jag promenerar långsamt hem.
1530 Mellanmål med Anna.
1550 Henke kommer hem - nyklippt - och berättar om sin skoldag. Han har haft "bonecarving" hela dagen och visar stolt upp sina alster.
16-17 Softar vid poolen.
1700 Åker till supermarket. Provsmakar en medicinmugg vin (Syrah).
1800 Pelle hemma.
1815 Joggingrunda.
1900 Bloggar medan Pelle bakar och lagar mat, David steker hamburgare. Fredagskväll!

En dag i Hökviken

• 0625 mobilen ringer för rakning, dusch och strykning av kläder.
• 0640 väcker Katarina och David.
• 0645 hämtar The Dominion Post och äter All Bran med banan, läser om en belgisk komapatient som var vid "medvetande" i 23 år och att en tysk akademiker menar att Shakespeare egentligen var en snubbe vid namn Edward de Vere, 17 th Earl of Oxford.
• 0700 Katarina skypar Matilda - jag lyssnar.
• 0715 cyklar till jobbet, sol och ingen vind. Bra kontemplation, laddar batterierna. Hälsar på min cykelkompis (en kraftigt överviktig kille som jag möter varje dag på samma ställe).
• 0745 anländer till jobbet, loggar in och läser mail. Redigerar några "letters".
• 0800 går till operation, byter om och kollar endoskopilistan.
• 0820 första patienten skriver på "consent form" för gastroskopi och coloskopi pga anemi. Hittar en angiodysplasi i cakeum som jag koagulerar (Argon Plasma Coagulation är min nya leksak), annars mest divertiklar hos den patienten.
• 0850 kaffekopp 1
• 0915 kör på fram till lunch 2 coloskopier - ung pojke i narkos med ileo-caekal Crohn och en kvinna med en platt polyp (serrated adenoma) i höger flexur som jag lyckas plocka ut utan blödning eller hål på tarmen. 3 normala gastroskopier, den sista patienten har Hb 67 och måste läggas in. Ringer min AT läkare som fixar allt.
• 1115 kaffekopp 2
• 1145 kaffekopp 3
• 1215 en kirurg ST vill att jag ska bedöma insidan av en mage, ser inget konstigt, bara matrester.
• 1230 sk Grand Round, idag föreläsning av palliativmedicinare. Lunch serveras i form av snittar och juice. Inga fibrer i sikte. Träffar Katarina som mumsar i sig onyttigheterna.
• 1330 min AT (house surgeon) ringer och berättar att vår ST åkt hem pga dödsfall i familjen. Vet inte hur länge hon blir borta. Diskuterar några av våra patienter, just nu sex stycken, ingen särskilt sjuk. Skjuter upp all problem till ronden imorgon. Prioriterar remisser.
• 1350 kaffekopp 4
• 1400 mottagning. 2 nybesök och 2 återbesök. En viktnedgång, två Crohn och en med konstiga levervärden. Dikterar som vanligt i telefonen.
• 1530 mottagningssköterskan serverar kaffekopp 5.
• 1615 färdig och går till rummet. Redigerar endoskopirapporter på datorn. Skickar några mail. Diskuterar med en kirurg om en gravid kvinna vecka 22 som jag lyckades få iväg till Auckland för ERCP pga gallstenar med svår stas och hotande pankreatit. Hoppas det går bra.
• 1700 cyklar hem, solen skiner, 25 grader.
• 1730 hemma, av med kläderna och ner i poolen. Läser en lokaltidning.
• 1830 på med grillen.
• 1900 middag bestående av grillad Beef Scotch Fillet Steak (vad är det egentligen?), spaghetti, avocado, tomater och oliver. Dricker vatten för midjemåttet (vin funkar inte i längden). Jordgubbar. Familjen verkar överleva - Henke och Anna i skolan, David och Katarina på jobbet.
• 1940 kaffekopp 6 med en bit mörk choklad.
• 2000 skriver i bloggen.
• 2030 lägger Anna.
• 2100 nedladdat avsnitt av Desperate Housewives.
• 2200 borstar tänderna.
• 2230 öppnar thrillern Snowblind, perfekt dålig och somnar direkt.
• 2300 koma.

Cykelutflykt

Vart jag mig i världen vänder..

Extremsport

Allaktivitetsdag

(Extremt) bredbrättade hattar är obligatoriska i Primary School under sommarterminerna.

Anna har kul.

45-årigt barn

Lycklig som ett litet barn blev jag över mina födelsedagspresenter.

Tupperwareparty

Min längtan efter umgänge med kvinnor i grupp på kvällstid med vin och skvaller (bokcirkel, vinprovarklubb, Qlic) gjorde att jag inte var sen att tacka ja när en mamma i Annas klass bjöd mig på Pre-Christmas-Cocktails. Tyvärr var jag inte uppmärksam på att det i fin stil stod att hon sålde Tupperware. Jag tror ingen kan vara mindre intresserad av det än jag. Låtsat imponerad (mest förfärad) tittade jag in i hennes pedantiskt ordnade skafferi och kylskåp och innan kvällen var slut hade jag bränt 500 spänn - bara för att jag kände mig så dum för att jag inte hade förstått vad hennes "party" gick ut på.

One shot for glory

Jag och Henke är nu hemma i Hawkes Bay efter ett äventyr i huvudstaden - Wellington. Det är en intagande kuststad med imponerande skyline a la San Francisco, men tyvärr är det platsen gud glömde när det gäller mänskligt väder. Windy Wellington säger man och syftar inte på en smekande bris. Jag har bara upplevt något liknande i Grekland när vi tog oss igenom Ittakasundet. Det handlar om grymma stormbyar som bildas lokalt men i Wellington lindras inte blåsten av någon värmande sol utan regn och märgslitande kyla toppar upplevelsen. Med det var inte därför vi var där (för att lida). Jag har varit på Gastro 2009 som arrangeras av New Zealand Society of Gastroenterology och det är tre dagars möte för alla Kiwi läkare och sköterskor med gastrointresse. Det blev riktigt lyckat och jag har lärt mig "heaps". Kongressen toppades av en vild galamiddag på Duxton hotell med tema "Wellywood" och det togs på allvar. Kvällens höjdare var en uppsatt kollega perfekt utklädd till The Joker i Batman, hatten av för den snubben. Henke kom ner med buss för Matchen. Klockan 20.00 var det avspark på Westpac stadium mellan NZ (All Whites) och Bahrain. En helt avgörande play off med en biljett till Sydafrika på spel. All Whites var tvungna att vinna och det var verkligen "one shot for glory". Jag kan säga att jag ångrar att jag nästan aldrig går till Fredriksskans eller på en avgörande landskamp för det här var kul. NZ spelade med beundrandsvärd kämpaglöd och klarade sig precis med 1-0. Målvakten tog en straff som lär bli historisk (Henkes analys: "En dåligt placerad straff, löst slagen. Keepern gick rätt. Jag skulle givet också ha tagit den. Ganska basic egentligen.") Det var kokande stämning på läktaren med 35 000 i publiken och nu har vi ett lag att satsa på i VM - All Whites.

Fotbollsfeber

För omväxlings skull (annars är det mest rugby) råder det fotbollsfeber i NZ. För första gången sedan 1982 och andra gången någonsin kan All Whites gå till VM och Pelle och Henke är just nu på den avgörande kvalmatchen mot Bahrain i Wellington. Övriga familjen är kvar i Hawkes Bay och Anna och jag gör små promenader ner till byn och slappar vid poolen.

David har slutat skolan för det här året och börjar inte igen förrän i februari. Seniorerna (åk 11-13) har "bara" stora prov nu fram till jul, men de slipper David göra eftersom han egentligen har studieuppehåll. Han börjar jobba nästa vecka och jag ser dollartecken i hans ögon.

Affärerna har börjat julskylta med tomtar och snögubbar bland utemöbler och badkläder. Det är lite tråkigt på södra halvklotet på det viset; allt händer på en gång. Sommar, semester och jul på en gång. Sedan får man vänta länge till nästa ledighet/ avbrott från vardagen.

Inte så politiskt korrekta

I Nya Zeeland kan en borgmästare på allvar föreslå att man ska ge underklassen (läs maorier) pengar om de låter sterilisera sig - utan att avgå. Michael Laws i Wanganui som kom med förslaget menar att det på sikt skulle lösa landets sociala problem.
I Nya Zeeland kan en riksdagsman sno skattepengar och öppet uttrycka rasistiska åsikter - och ändå sitta kvar.
Hone Harawira,representant för det maoriska partiet tog med sig sin fru till Paris för skattepengar istället för att åka till Bryssel som var det officiella resmålet. När han ifrågasattes av en partikamrat skrev han ett trevligt mail som nu publicerats, här följer ett utdrag:
White motherfuckers have been raping our land and ripping us off for centuries and all of a sudden you want me to play along with their puritanical bullshit. Quite frankly I don´t give a shit about what you or anyone else thinks about it, OK?
Det är högt i tak i NZ.

Hyresgäst efterlyses

Tyvärr har vår hyresgäst på Bisterfeldsvägen köpt en lägenhet och sagt upp hyreskontraktet med oss från den 9/1. Så om ni som läser det här känner till någon som behöver hyra en möblerad (stor) bostad i Kalmar i ett halvår - låt dem/oss veta. Jobbigt!!

Veckan som gått

För första gången sedan före midsommar har jag haft en "redig" helg, dvs ledighet efter arbetsvecka. Det känns bra - både att vara ledig och att jobba. Det som var mest utmattande med att börja jobba var journalskrivningen. Det är inte lätt att skriva korrekta och artiga remissvar (det är viktigt här!) på ett främmande språk. Jag tycker synd om "min" sekreterare som får stå ut med ett oskönt dikterande på Swenglish med massor av pauser och därefter ett tvångsmässigt läsande och rättande av de utskrivna breven. OK, det har bara gått en vecka, jag kommer säkert att lära mig bra fraser och standardformuleringar som jag kan använda.
Kontakten med patienterna går bra, jag har lärt mig förstå "Kiwi-English", och hudsjukdomarna yttrar sig likadant här som hemma. Tillgången till behandlingar är dock en annan - sämre -och sättet att arbeta på mottagningen annorlunda. Jag får vänja mig vid att ta mycket färre biopsier. Min hudkollega här menar att det är meningslöst vid inflammatoriska hudsjukdomar eftersom patologerna ändå inte kan bedöma preparaten -och den av två patologer på sjukhuset som jag har talat med verkar hålla med; hon såg lite svettig ut när jag antydde att jag är bortskämd med att få diagnostisk hjälp av patologerna i Kalmar. Här är det klinisk diagnos som gäller.
Veckan för övrigt i korthet:
David har köpt sin efterlängtade röda scooter och fixat körkort. Han har jobb på gång i en fruktträdgård med att gallra äppelträd. Man får betalt per träd och jag får ont i ryggen bara av att tänka på det.
Henke har spelat och vunnit en tennismatch för skolan. Han ser fram emot att gå med pappa på All Whites (NZ landslag i fotboll) match mot Bahrain i Wellington nästa lördag. Om NZ vinner går de till VM - till skillnad från vissa andra..
Anna älskar sitt röda Nintendo DS lite och spelar Super Mario dagligen.
Sommaren är här, poolen rengjord och klorerad, utemöbler inhandlade och målade. Vi känner oss redo för att ta emot besök!

...och så över till vädret.

Jag ville en gång bli meteorolog, men nu blev det inte så. Istället har en saknad efter prognoser och nederbörd gjort mig otillbörligt fixerad till väder och vind och dömt mig till livslång längtan efter det perfekta högtrycket. Ständiga amatöranalyser av väderläget har skapat icke vetenskapligt uppbyggda förväntningar kring sol och regn (mest sol). Jag har kämpat med det här och vi trodde jag var färdig för gott. Det blir ju liksom vad det blir, men tyvärr dröjde det inte länge innan jag fick ett återfall här i NZ. Så håll till godo, här kommer sanningen och det är hard core facts värdiga en John Pohlman:

• Himlen är anmärkningsvärt "låg" här, ser ut som när man lyft med ett flygplan och kommit upp några hundra meter. Molnen ligger märkligt nära marken. Analys : Troligen något med luftskikt, berg och närhet till hav.
• Solen biter som en gammal kvartslampa. Man blir inte normalt brun utan mer typ som en skållad lobster i ansiktet. Analys: Ozonbrist och inga utsläpp ger solen fritt fram.
• Temperaturskiftningarna är blixtsnabba. Tiogradiga skiften inom några timmar är vanliga. Analys: Vindar från norr sveper snabbt ner tropisk luft över NZ och tvärtom.
• Högtrycken är inte stabila och vädret växlar fort, inte många dagar med samma väder. Analys: Öarnas geografiska placering och topografi är avgörande.
• Ingen ordning på årstiderna, sommardagar dyker upp mitt i vintern och tvärtom. Analys: Sydpolens närhet ger området oförutsägbart väder.
• Solen är intensivt värmande, men när den försvinner faller temperaturen snabbt. Analys: Landets geologiska förutsättningar för att binda värme är nedsatt.
• Enligt statistik dödas i Sverige av blixten 0.222173 per miljon invånare. Här finns inga kända siffror. Analys: Ingen åska i NZ och det tackar vi för.

Nu ska jag gå och lägga mig, men jag hinner nog läsa av barometern, tömma regnmätaren, kolla in läget på Southern Cross, printa ut några färska satellitbilder och analysera kaffesumpen. Oj, det blir visst kvartslampa imorgon. Yeeees!

Fara på väg

Idag blir det förbjudet att prata i mobiltelefon under bilkörning i NZ. Det är väl bra, men tyvärr är det nog andra saker som bidrar till det stora antalet trafikdöda i det här landet. Natten till igår dog två pojkar från Havelock North High School. De flög ut ur en van med sju tonåringar som kördes av en 16-årig onykter flicka.

Igår kväll var Pelle och jag på middag ett par kilometer från vårt hus. Gästerna bestod av åtta medelålders personer, vinet flödade. Kvällens mest exotiska inslag för alla var när det framkom att Pelle och jag skulle cykla hem i mörkret. Övriga satte sig bakom ratten och körde hem. Troligen är det dock - trots cykelhjälm (som det är lag på) - farligare att cykla med tanke på alla packade tonåringar och doktorer som kör runt. Taxi är tydligen inget alternativ.