Veckan som gått

För första gången sedan före midsommar har jag haft en "redig" helg, dvs ledighet efter arbetsvecka. Det känns bra - både att vara ledig och att jobba. Det som var mest utmattande med att börja jobba var journalskrivningen. Det är inte lätt att skriva korrekta och artiga remissvar (det är viktigt här!) på ett främmande språk. Jag tycker synd om "min" sekreterare som får stå ut med ett oskönt dikterande på Swenglish med massor av pauser och därefter ett tvångsmässigt läsande och rättande av de utskrivna breven. OK, det har bara gått en vecka, jag kommer säkert att lära mig bra fraser och standardformuleringar som jag kan använda.
Kontakten med patienterna går bra, jag har lärt mig förstå "Kiwi-English", och hudsjukdomarna yttrar sig likadant här som hemma. Tillgången till behandlingar är dock en annan - sämre -och sättet att arbeta på mottagningen annorlunda. Jag får vänja mig vid att ta mycket färre biopsier. Min hudkollega här menar att det är meningslöst vid inflammatoriska hudsjukdomar eftersom patologerna ändå inte kan bedöma preparaten -och den av två patologer på sjukhuset som jag har talat med verkar hålla med; hon såg lite svettig ut när jag antydde att jag är bortskämd med att få diagnostisk hjälp av patologerna i Kalmar. Här är det klinisk diagnos som gäller.
Veckan för övrigt i korthet:
David har köpt sin efterlängtade röda scooter och fixat körkort. Han har jobb på gång i en fruktträdgård med att gallra äppelträd. Man får betalt per träd och jag får ont i ryggen bara av att tänka på det.
Henke har spelat och vunnit en tennismatch för skolan. Han ser fram emot att gå med pappa på All Whites (NZ landslag i fotboll) match mot Bahrain i Wellington nästa lördag. Om NZ vinner går de till VM - till skillnad från vissa andra..
Anna älskar sitt röda Nintendo DS lite och spelar Super Mario dagligen.
Sommaren är här, poolen rengjord och klorerad, utemöbler inhandlade och målade. Vi känner oss redo för att ta emot besök!