Dyrare än Dr Google

Som tillägg till Pelles lista måste nämnas den stora skillnaden i synen på läkares fortbildning här och i Sverige. Vi läser att Sveriges Läkarförbund i år ska arbeta för att klimatet för och möjligheten till bra fortbildning ska förbättras. Gör som här:
1. Läkarna måste uppvisa ett visst antal CME-poäng (continuing medical education) till Medical Council of NZ(jfr. Socialstyrelsen) regelbundet för att förnya sin registrering.
2. CME-poäng får man genom att läsa tidskrifter, göra prov, delta i kongresser, kurser osv.
3. Arbetsgivarna är skyldiga att ge alla specialistläkare en ordentlig summa pengar (ca80000kr) och 10 dagar per år för att kunna delta i och åka till kongresser, åka till andra centra och auskultera osv.
Jag tänker med förvåning tillbaka på hur det var i Kalmar året innan vi flyttade hit: totalt rese- och kursförbud! (upphävt nu). Och hur nästan all vidareutbildning för läkare i Sverige fortfarande sponsras hårt av läkemedelsindustrin. Man måste vända på det: det är inget privilegium för läkare att åka på kurser - det är en skyldighet. Och jag tror att det blir billigare för sjukvården i längden att helt stå för kostnaderna för utbildning istället för att som nu låta recepskrivande läkare stå i tacksamhetsskuld till läkemedelsföretag.

Svenska patologers bluff avslöjad

Det är annorlunda på jobbet här...

• Kaffet är löjligt svagt och heter Flat White eller Long Black. Men oftast Nescafe.
• PAD svar tar 24 timmar. Vad håller man på med i Sverige? Patologerna hemma är härmed avslöjade och snacket om behovet av tidsödande skum behandling av preparaten ar bara B-S. Skärpning! Vi har alla blivit lurade.
• Ingen gnäller, inga pauser och jag har ännu inte sjukskrivit någon. Jag försökte en gång, men det gör jag inte om. Patienten blev vansinnig.
• Alla är förstoppade, fyller på med rostat bröd och får tjocktarmscancer.
• Mina kollegor saknar genen för framförhållning, kan inte planera och gör allting direkt istället. Ibland bra, men oftast inte.
• Alla står ut med allt, det gäller att härdas och vara en "jolly good chap".
• Good on you, good as gold, good stuff, amazing, fantastic - allt är bra.
• Patienterna brukar börja med att fråga mig hur jag mår, när jag sen ställer den mer adekvata frågan är det aldrig några problem trots akut kolit eller blödande magsår.
• Min kollega har 20 veckors innestående semester, men ingen komp för det finns inte trots saftig jourbörda. Han har ingen lust att ta ut semester. "Vad ska jag göra, min fru står inte ut med mig". Nu ska han ta semester för att jobba som stafettdoktor. De flesta verkar tycka det är plågsamt att vara lediga." Bara en massa papper och elände som väntar när man kommer tillbaka".
• Nya Zeeland ligger i botten när det gäller specialister per capita. Australien lockar.
• Tänk svensk sjukvård på 70-tals nivå, hoppa över 80- och 90- talet och sen direkt till när pengarna tar slut, egendomliga sjukhuschefer dyker upp och inget kan byggas, utvecklas eller förbättras. Välkomna hit för att se hur det är.
• Att försöka få bort doktorernas slipsar, långärmade skjortor, klockor och ringar anses dömt att misslyckas och inte ens värt besväret. Om händerna spritas lite då och då får man var nöjd.

Lite gnäll kanske, men när jag tänker efter så trivs jag löjligt bra och jag tror det handlar om yrkesrollen. Att vara doktor här är enklare än hemma, mer självklart och givande. Inget större fel på 70-talet helt enkelt.

Veckobrev från antipoden

Vi försökte smälta in under Napiers Art deco week-end.

"Vår" strand Ocean Beach.

Vi kan inte flytta hem: Pelle har förvandlats till en "kiwi bloke".

Vecka läggs till vecka och när det nu blir mörkt allt tidigare inser vi att nedräkningen till vår hemresa/tillbakaflytt har börjat. Det känns...sådär. Sannolikt är det dock så att en av anledningarna till att vi trivs så bra här är just vetskapen att det bara är för ett år. Annat var det för det svenska paret - röntgenläkare med fru - som efter att ha bott 11 år i Dubai skulle slå sig ner "för gott" här i Hawke´s Bay. Frun fick panik efter ankomsten: "Det är ju för h-e som i Sverige på 70-talet" och paret flyttade (tillbaka till Dubai) redan efter några veckor till vår indiske vän röntgenchefens stora förtret.

Hur som helst, vi fortsätter att ha det bra. Sommarvärmen har parkerat, killarna har tagit varsin plats i skolans senior A- team i tennis, Anna går i dramaklass.

Pelle jobbar tyvärr alldeles för mycket (ja, lite som på 70-talet kanske, jag minns att pappa kom hem lagom till middagen klockan 6 - men här är det lagom till middagen klockan 7).

Henke följde med David på fest igår och kanske får vi nu för tredje gången (vi har släppt David) börja vaka på helgkvällar och nätter.

Gårdagen tillbringade vi i Napier som fullkomligt kokade av art deco. Väldigt många var tidsenligt klädda, bilarna sken i solen och vi var fascinerade.

Wearable Art

I Nya Zeeland älskar man att klä ut sig och gör det bra. Det är inga spontanköp från typ Galne Gunnar med någon crazy hatt eller festlig T-shirt. Här går man fullt ut och kostymerna är påhittiga och extremt välgjorda. Och det är väl det som krävs for att det ska bli bra. Själv minns jag speciellt en preklinfest i Uppsala på 80-talet, temat var Tillbaka till Naturen och jag hade dragit på mig ett par Rosa Pantern boxershorts, en gul regnrock och till det en större mängd fastsatta bananer som hängde och dinglade. Jag la ner en hel del jobb på den där outfitten, fick till det och kanske var det därför det blev bra och festen blev därefter. Här har man temafester hela tiden och på sjukhuset var det nyligen en P-fest. Alla skulle se ut som något som börjar på P, inte så svårt för mig, men där fanns så klart Poliser, Prostitutes, Pornstars och bäst av alla var gynekologen som var utklädd till en Placenta. När jag var på kongress var temat Wellywood och på festen trängdes Hobitts, Alver, Jokrar och hundratals som inspirerats av filmen Slumdog millionaire.

Förra helgen var det rugby turnering - Sevens game i Wellington, 16 nationer gjorde upp, 2 x 7 minuter, 7-mannalag och Fiji vann över Samoa i finalen, Nya Zeeland åkte ur i semi. Turnering är en maskeradorgie för publiken och bästa kostym vinner pris. Läste om en ledig narkosläkare som utanför arenan räddade en hjärtstoppad åskådare med HLR och i den här världen blev det absurt - Clownfisk räddar Mexikanare. Nya Zealändare är helt uppenbart lekfulla och kreativa, kanske finns det något annat dolt där, men vem gillar inte att testa en ny roll.

Kiwis har faktiskt drivit det här ännu längre och upphöjt det till konst som kallas Wearable art och varje år anordnas en utställning i Wellington for att visa upp det senaste. Se ovan.

Nästa helg är det Art Deco helg i Napier och ja det stämmer, man ska klä ut sig. Det är bara att lydigt inhandla en stråhatt och ta seden dit man kommer. Rena PG Woodhouse bonanza.

Lägger också in det här som jag fick på mailen. Helt underbart om spindoctors förmåga att formulera sig.

It just all depends on how you look at some things...

Judy Wallman, a professional genealogy researcher in southern California , was doing some personal work on her own family tree. She discovered that Congressman Harry Reid's great-great uncle, Remus Reid, was hanged for horse stealing and train robbery in Montana in 1889. Both Judy and Harry Reid share this common ancestor.

The only known photograph of Remus shows him standing on the gallows in Montana territory:

On the back of the picture Judy obtained during her research is this inscription: 'Remus Reid, horse thief, sent to Montana Territorial Prison 1885, escaped 1887, robbed the Montana Flyer six times. Caught by Pinkerton detectives, convicted and hanged in 1889.'

So Judy recently e-mailed Congressman Harry Reid for information about their great-great uncle.
Harry Reid:


Believe it or not, Harry Reid's staff sent back the following biographical sketch for her genealogy research:

"Remus Reid was a famous cowboy in the Montana Territory . His business empire grew to include acquisition of valuable equestrian assets and intimate dealings with the Montana railroad. Beginning in 1883, he devoted several years of his life to government service, finally taking leave to resume his dealings with the railroad. In 1887, he was a key player in a vital investigation run by the renowned Pinkerton Detective Agency. In 1889, Remus passed away during an important civic function held in his honor when the platform upon which he was standing collapsed."


NOW THAT's how it's done, Folks!

That's real POLITICAL SPIN

Stoppa in skjortan!

David går nu sista året på High School - år 13 - och behöver inte längre ha skoluniform i skolan. Privilegiet att få ha privata kläder gör att det blir väldigt tydligt vilka som är äldst i skolan - och vilka som övriga elever således ska se upp till.

För Henke blev det idag dock tydligt att korrekt bärande av uniform är viktigare än någonsin. På sommaren har man shorts och instoppad skjorta (som pojke, flickorna bär klänning). Så fort man lämnar skolområdet dras skjortan upp och bärs ledigt utanför brallorna - förstås. Men idag stod en lärare gömd bakom en häck 200 meter utanför skolan och gormade: Tuck in your shirts! åt vettskrämda pojkar som genast lydde. Tänk va!

Anna trivs med sin nya klass och nya fröken Mrs Stewart vars mantra känns väldigt svenska och sympatiska: Gör ert bästa och Det är viktigt att man har roligt i skolan.

Tidningarnas första sidor har dominerats av debatten om den borgerliga regeringens förslag på skattereform. Planen är att sänka skatten på inkomster över 350 000 kronor/år (och således marginalskatten) från 38% till 33 eller 30% och för att finansiera det tänker man höja momsen från 12,5% till 15%. Det här gynnar naturligtvis bara höginkomsttagare och motiveras med att man måste locka kvalificerat folk att stanna i Nya Zeeland. Tyvärr är det så att hälften av de läkare som utbildas i Nya Zeeland flyttar utomlands - mestadels till Australien där lönerna är mycket högre.

Cosmopolitan

Vi har haft en socialt hektisk helg; i fredags buffé hos Abdull som ursprungligen är från Bagdad och vi gjorde det sociala klavertrampet att ta med oss inte en, men två flaskor vin till denna muslimska familj som endast dricker vatten, te och turkiskt kaffe. Hur som helst - vinet gick åt tack vare vikarierande röntgenläkaren Mike från Oregon, USA, som också var där tillsammans med ett par indier, några "kiwis" och så vi då. Maten var fantastisk!

Igår kväll var vi på en typisk nya zeeländsk BBQ hos grannarna.

Idag har vi njutit vid poolen, promenerat i regnskog och spelat golf (3/5 av oss). Nu är vi nyss hemkomna från Cinema Gold där vi såg "Did you hear about the Morgans" som tyvärr inte var särskilt underhållande. Hugh Grant börjar bli mer och mer en parodi på sig själv.

Dessutom: kolla in Matildas nya blogg på Uppsala Nya Tidning - länk här bredvid!

Besök från Kalmar!

Annas klasskamrat Cornelia kom med mamma René och hennes kompisar Maria och Cissi. De bilar runt i Nya Zeeland och tog omvägen om Hawke´s Bay på väg ner mot Wellington och sedan vidare till Sydön och så småningom till Australien. Cornelia hade med sig en underbar dagbok full med hälsningar från fröken Kerstin och alla barnen i klass 1B på Falkenbergsskolan. Tack! Anna tog ledigt en dag från skolan för att flickorna skulle kunna leka ordentligt. De pysslade, spelade Nintendo, badade i poolen och lekte med barbisar.

De vuxna flickorna lekte vinprovarleken.