Veckobrev från antipoden

Vi försökte smälta in under Napiers Art deco week-end.

"Vår" strand Ocean Beach.

Vi kan inte flytta hem: Pelle har förvandlats till en "kiwi bloke".

Vecka läggs till vecka och när det nu blir mörkt allt tidigare inser vi att nedräkningen till vår hemresa/tillbakaflytt har börjat. Det känns...sådär. Sannolikt är det dock så att en av anledningarna till att vi trivs så bra här är just vetskapen att det bara är för ett år. Annat var det för det svenska paret - röntgenläkare med fru - som efter att ha bott 11 år i Dubai skulle slå sig ner "för gott" här i Hawke´s Bay. Frun fick panik efter ankomsten: "Det är ju för h-e som i Sverige på 70-talet" och paret flyttade (tillbaka till Dubai) redan efter några veckor till vår indiske vän röntgenchefens stora förtret.

Hur som helst, vi fortsätter att ha det bra. Sommarvärmen har parkerat, killarna har tagit varsin plats i skolans senior A- team i tennis, Anna går i dramaklass.

Pelle jobbar tyvärr alldeles för mycket (ja, lite som på 70-talet kanske, jag minns att pappa kom hem lagom till middagen klockan 6 - men här är det lagom till middagen klockan 7).

Henke följde med David på fest igår och kanske får vi nu för tredje gången (vi har släppt David) börja vaka på helgkvällar och nätter.

Gårdagen tillbringade vi i Napier som fullkomligt kokade av art deco. Väldigt många var tidsenligt klädda, bilarna sken i solen och vi var fascinerade.