The Big Easy

Årlig kongress inom gastroenterologi och i år var det New Orleans som bjöd in för Digestive Disease Week. Jag hittade det här hotellet på nätet och det såg lovande ut men det var väl några år sen.

Gäster har kommit och gått. Bra läge i alla fall och nära till Bourbon street.

Utsikten från taket där det skulle ha varit en pool var kanske inte helt upp till standard, men det fula blev konst på något slags sätt eller...

Efter tre dagars föreläsningar om vattnig diarré, blödande polyper och ömma tarmar var det befriande att fira kalmarkollegan och polarn Tomas " Bajamannen" Strids födelsedag (35?).

Här poserar födelsedagsbarnet med ett glas vatten. Observera de nyinköpta Converseskorna. 46-årskris?

Sen bar det av ut på byn. Och det var trevligt "to meet the locals". Tomas var i extas, men spelningen med en kille som hette Anders Osborne blev tyvärr inställd. Vi fick hålla till godo med det här gänget. Inte illa. Kvällen flöt på om man säger så.

New Orleans är en häftig upplevelse - fuktigt, hett och helt indränkt i skön musik. N O är också känt för något vi fick uppleva på en av restaurangerna - flygande kackerlackor. Helt unik lokal variation och de kan bli stora som råttor eller sparvar. Skalbaggen gjorde givetvis succé bland gästerna.

Nu bär det av hem till NZ igen och på hemresan tappar jag ett helt dygn över stilla havet på något mystiskt sätt.