Dr Kallen still alive.

Det har lugnat ner sig på jobbet och det visade sig att den helgen jag jobbade var en av de värsta någonsin här i Hastings. Det slogs upp på löpsedlarna i lokaltidningarna och sjukhuset var invaderat av patienter. Jag som trodde det var normalläge. Nu lunkar det på ganska trivsamt och det finns lugna stunder. Jag har definitivt kommit in i andra andningen när det gäller brittisk invärtesmedicin och det är ganska trivsamt att ha ett team. Jag kör på med "sunt" förnuft (känsla) kryddat med ganska luftig kunskap och det uppfattas nog lite udda här där vården är mer uppbyggd kring hur man agerar i enskilda situationer beroende på olika riskanalyser etc. Kanske kan jag tillföra något där om det nu är att sträva efter. Man skrattar inte så mycket på jobbet här och det kanske är något jag kan ändra på. Men det är inte så lätt. Annars verkar humorn vara ganska lik den svenska, kanske lite mer konkret brutal, men ironi får man akta sig för, det uppfattas inte alls.
Inte helt oväntat kläckte min chef ur sig att han snart drar iväg för ledigt en månad. Jag kan nog inte be om en större utmaning än att vara ensam gastroenterolog på det här stället. Nu är det bara två dagars jobb kvar till första semestern. Det blir 10 dagar på Sydön med delfinsimning, Sagan om Ringen sightseeing och Queenstown. Det är vi värda.

Skollov

Anna har gått massor av veckor i simskola hemma i Kalmar och simmar väl 25-50 meter ganska bekvämt. Nu på lovet skulle hon gå fortsättningskurs för att öka den sträckan tänkte jag. Då visade det sig att bröstsim är inget man ägnar sig åt - det är alldeles för energikrävande och till och med skadligt för lederna! Bröstsim är här bara för avancerade simmare. Nu får hon lära om - här gäller crawl på mage och rygg och kicksparkar med benen.

Killarna sover, spelar tennis och ser på nedladdade Idolavsnitt.

På fredag åker vi på en dryg veckas semester till Sydön.

Vi har det rätt skönt!

Ser ni Pelle?

Anna pausar

Här kan man bada på sommaren!

Sista dagen i skolan före två veckors vårlov!

Varför ni ska komma hit!

Ett bättre skolsystem? del 2.

15-åringar i NZ presterade år 2006 bättre än svenska dito på PISA som är ett kunskapstest som görs i länder inom OECD. NZ har fler 25-35-åringar med högskoleexamen än Sverige.
Mammorna i 40-årsåldern som jag träffar dagtid på gymmet eller när jag lämnar Anna i skolan har nästan alla en eller flera "university degrees" - men de är hemmafruar sedan många år.
Dagis är dyrt. Fritids existerar nästan inte. Familjer klarar sig på en lön (låga skatter). Här föreligger ett underutnyttjande av extremt välutbildade kvinnor.

Nu till något helt annat: jag har skaffat Facebook (säger man så?) och försöker förklara dess fördelar för Pelle som då citerar George Clooney:
"I´d rather have a rectal examination on live TV by a fellow with cold hands than have a Facebook page".

Ett bättre skolsystem?

I Nya Zeeland visar man gärna att man har det gott ställt genom att låta barnen gå på privatskolor. Här i Havelock North finns det två privata flick-High Schools och en privat pojkskola för 5-12-åringar. Alla skolbarn i NZ har uniform, men de privata skolorna har ännu striktare uniformer med obekväma (ser det ut som) kavajer och slipsar. De privata skolorna är alltid singelkönade och med hård disciplin. En del av barnen är boarders, dvs de bor på skolan och kan bara åka hem ett par gånger per termin.

Alla (inte bara privatelever) börjar skolan på sin 5-årsdag och då har de flesta barnen redan tragglat sitt alfabet i ett par år efersom "early childhood learning" är väldigt viktigt här. Redan från 5 års ålder är skoldagen från 9 -15, och på High School 8.45 - 15.25 (håltimmar existerar inte). Man har bara 6 veckors sommarlov (=jullov), samt 2 veckors lov på vintern, våren och hösten.

Tidig skolstart är regel i anglosaxiska länder och i Storbrittanien börjar tydligen många skolan redan vid 4 års ålder. Annars är 6 år en vanlig ålder för skolstart i Europa utom i Norden, Polen och Baltikum där det är 7 år. Tydligen var det så att i England kring 1870 under den viktorianska eran ville man inte låta föräldrarna få för stort (dåligt) inflytande på barnen och därför skulle de börja skolan tidigt. Tidig skolstart innebar ju också att de slutade skolan tidigare och kunde användas som arbetare inom den växande industrin.

Hur bra går det då för Nya Zeeländarna då? Hur framgångsrika blir de av sin tidiga skolstart och intensiva, strikta skolgång? Tål att fundera på..

En weekend i Hawke´s Bay

Ömhetsbevis.

Utsikt från Cape Kidnappers.

En koloni havssulor.

På utflykt igen.

Veckan som gått har varit exam week för åk 11-13. David slapp göra prov och fick hänga med utbytesstudenterna på skolan (främst tyskar) på skidresa till Whakapapa. Tyvärr kom han hem med feber och halsont och har varit sängliggande sedan i fredags trots den massiva medicinering som hans föräldrar ordinerat.

Han har under helgen missat:

1) Middag hos den indiske röntgenchefen Umesh och hans fru Neelu. Underbar indisk buffé. Med på middagen var även läkarparet Ole och Carolyn ursprungligen från forna DDR respektive Västindien men senast från Storbrittanien. Vi ytisar får hålla ihop och ska träffas snart igen - då även med Sophie från Brunei och en familj från Schweiz. Umesh och Neelu bodde faktiskt i Malmö under några år på 90-talet vilket främst märks genom alla glasljusstakar och skålar i deras hem.

2) Utflykt till havssulekolonierna (gannets) på Cape Kidnappers. Märklig upplevelse. De är världens enda fastlandskolonier (3 st) och vi kom väldigt nära fåglarna. Vi ska släpa dit besökande släktingar i december och januari då fåglarna har ungar - i februari sticker ungarna till Australien där de stannar i några år för att sedan återvända till Cape Kidnappers för att skaffa familj.

Kiwicrush, rugby och Mission estate.

Min nästa karriär blir att importera Kiwicrush till Sverige. En NZ produkt som fungerar på alla magar - hårda som lösa, uppblåsta som bubbliga, ömma som oroliga.

Ikväll spelar All Blacks på Westpac stadium i Wellington. (NZ´s rugbylandslag) mot Australiens lag - Wallabies -igen. Vi försöker bry oss.

Vi har köpt en egen Kiwi i brons. Den är nästan två meter hög, hur f-n ska vi få hem den?

Några favoriter och en äcklig rackare. English muffins rules och Dijonaise fungerar på allt. Mission är favoritgården just nu - rött som vitt. Marockansk chutney smakade helt enkelt bajs.

Och vinnaren är...

Rätt svar H.
Vinnaren är "the judge" och han kan hämta sitt pris den 8 april 2010 i Hawkes Bay.

Quiz

Varför hör Katarina och min kollega helikoptrar på nätterna?

A. De är galna och har hörselhallucinationer.
B. När vinden kommer från nord-nord väst uppstår konvergens mot kraftledningar och det uppstår ett smattrande ljud.
C. Polisen jagar illegala invandrare (fruktplockare) från Samoa med helikoptrar på nätterna.
D. Maorierna jagar Possumråttor med helikoptrar i gryningen.
E. Hawkes Bay (Hastings) har en världsledande helikopterskola och man övar nattflygning i området.
F. Seismo-sensorer på helikoptrarna kan känna av förflyttning av jordskorpan och varna för jordbävning.
G. Förflyttning av patienter till Wellington/Auckland sker nattetid pga billig helikopterhyra.
H. Helikoptrarna fungerar som hårtorkar för att rädda vindruveskörden när det blir frost.
I. Pga kraftiga vindar på nätterna kör vindkraftverken för fullt och det låter som helikoptrar flyger omkring.
J. En nyinspelning av Apocalypse Now med Peter Jackson som regissör (Tom Cruise producent) spelas just nu in här i Hawkes Bay (Ocean beach).

Facit imorgon. Fina priser!

Vi har fått kompisar!

I lördags kväll bjöd vi hem goda grannarna Maria och Jason. Vi insåg vilket socialt klavertramp vi hade gjort när han dök upp i full rugbymundering. Nya Zeelands All Blacks hade en jätteviktig match mot Australien - som stackars Jason fick se senare på kvällen i inspelad version, eftersom vi inte har rätt tv-kanal. (De förlorade och alla är ledsna idag.)

Igår söndag var vi på lång, härlig lunch hos min kollega Ian (han med fiskarhatt).

Ungarna följde med..

och Pelle.

Vad är väl en svininfluensa?

Vi har förstått att Sverige förbereder sig för den stora influensan och att man använder siffror från Nya Zeeland för att göra prognoser på hur det kan bli. Tyvärr har vi inte tillgång till någon statistik, men känslan i samhället kan vi "vittna" om. Vi anlände hit mitt i vintern när det fortfarande var influensasäsong, nu verkar det ha blåst över helt. Det var inte många sjuka av barnen i skolan, det var inget manfall bland personalen i skolan eller på sjukhuset. Det rapporterades om enstaka dödsfall - hos personer med bakomliggande sjukdom, f.ö. verkade influensan passera ganska obemärkt (mycket lindriga symtom) för de flesta.

På Hawkes Bay Hospital (storlek som Kalmar) finns det ingen infektionsklinik, men en del patienter låg isolerade runt om på sjukhuset. Tre betecknades som svårt sjuka, varav en hamnade i respirator, men det var inga dödsfall på vårt sjukhus. Man vaccinerade inte (ej registrerat/ godkänt av Pharmac).

Det spreds information till allmänheten om att man skulle tvätta händerna, samt hålla minst en halv meters avstånd till andra och täcka för munnen vid hosta. Det förekom ingen massmedial skräckpropaganda eller kollektiv rädsla.

Nej, man hetsade inte upp sig över influensan. Då är det andra saker som är viktigare för Kiwis. Till exempel skor.

Helikoptrar och väderkvarnar

I hell-gen hade jag min första jour och det var en uppskakande upplevelse. Jag vacklade (rondade) till synes planlöst runt på huset med en house-officer (AT) i hälarna och blev mer och mer frustrerad. Alla patienter var verkligen sjuka och den ena fallet värre än det andra. Ingen kunde skickas hem och jag drabbades av en icke önskvärd känsla (rå panik) av ohållbar patientackumulering. Jag skickade patienter till Wellington för PCI, tog hand om hjärttamponad, oklart medvetslösa, levertransplanterade, sadelembolier, instabila anginor och en hel räcka av pneumonier och sepsis (finns ingen infektionsklinik). Alla med feber eller CRP får en underdrog som heter Augmentin (Spektramox helt enkelt) och fungerar tydligen på allt (PNUVI). Ges först några dagar intravenöst och sedan peroralt. Vårdtiderna är långa och följer ett trögt mönster. Belöningen för en helg är att man får behålla alla patienter man träffat och måndagsronden efter blir mardrömslik. När jag efter att ha rondat non-stop från 0900 -1330 fortfarande hade ett tiotal patienter kvar föreslog jag en kopp kaffe, men mina underläkare trodde jag skämtade och ville fortsätta. ”We are making good progress” sa min Registrar och drog iväg. Hon kanske skämtade, men verkade helt oberörd av kaffebrist och hunger. Här jobbar man verkligen och ingen gnäller. Genen för att ta det lugnt eller softa på jobbet finns inte här och det är ganska befriande. Tyvärr är arbetet inte lika effektivt som tidsödande. Vårdtiderna är långa och patienter blir kvar veckovis för att få träffa en consultant. Neurologen på sjukhuset muttrade när jag ville att han skulle bedöma en av mina patienter, men sen fick jag höra att han är ensam neurolog för 200 000 invånare och jag kunde känna viss förståelse för hans lätt stressade beteende.
På söndagmorgonen råkade jag på en av mina kollegor som också jobbade helg. Han såg utarbetad ut och det verkade som han inte sovit på ett tag. Jag frågade hur det stod till.
Han gnuggade sig i ögonen.
”Jag vaknade av ”the windmills” i natt.”
Jag började förstå. Ännu en utarbetad kollega som tappat greppet. Den här killen var uppenbarligen totalt utbränd och på gränsen till sammanbrott. Är det så här det kommer att sluta för mig? Doften av hallucinatorisk psykos stack i näsan. Jag skakade försiktig på huvudet och började förstå vidden av hans kollaps när han fortsatte.
”Hörde du helikoptrarna. De kom vid halv tre tiden. Kanske tio stycken, jag kunde inte sova.”
Här gällde det att vara försiktigt lirkande och terapeutisk. Men hur fan skriver man LPT i NZ och dessutom på en kollega?
”Berätta om helikoptrarna. (underförstått - berätta om din barndom).
”Det är frosten som kommit.”
En sökning räddade mig från att gå vidare. Jag tänkte inte mer på det, men igår väckte Katarina mig mitt i natten:
”Hör du helikoptrarna?
Nästa bloggatillfälle ska jag berätta allt om det här. Ganska spännande fenomen faktiskt.

Veckans positiva : Dressdown på helgerna, man får ronda i jeans - yees.

Stolt!

Det är inte så dumt med belöningar ändå..

I brist på fotbollsmatcher får man hänga med syrran och föräldrar på utflykt. Här till akvariet i Napier.

Håll till vänster!

Vi har anpassat oss förvånansvärt väl till vänstertrafiken. Det är nog egentligen farligast när man är ute och går. När man kör bil fungerar det bra och det är tack vare alla rondeller. Bilarna kommer in från höger och man måste lämna företräde, precis som vår högerregel. Men det finns en märklighet och det är när man ska svänga höger och korsa över mötande trafik (motsvarande vår vänstersväng). Regeln är då att en eventuellt mötande bil som ska svänga in på samma väg måste lämna företräde. Det är upplagt för olyckor om bilen som stannar har trafik bakom sig och det känns inte säkert alls. Men visst är det bra att snabbt komma över korsande trafik. Problemet är att vi som inte är vana blir stående mitt i vägen och fattar ingenting. Annars är trafiken ett hett ämne för sig. Här får man som vuxen köra en aning berusad (0.8 promille) och körkort tar (får) man när man fyller 15. Det dödas ca 450 i trafiken per år och motsvarande siffra är ca 400 i Sverige (Sverige har dubbelt så många invånare). Man funderar på att höja åldern till 17 och sänka promillegränsen, men inget verkar hända. Kiwis lämnar all laid-back attityd hemma när de ger sig ut på vägarna och kör som galna, fulla och dessutom på fel sida. Läste precis i tidningen att grannöväldet Samoaöarna ska gå över till vänster från högertrafik den 7 september. Det är tydligen ett ekonomiskt/politiskt beslut för att folket ska kunna ha råd att köpa begagnat högerstyrt från Australien/NZ. Nu importerar man från USA och det blir för dyrt. Beslutet är drastiskt och tydligen impopulärt. Kritiska röster menar att ”cars are going to crash, people are going to die – not to mention the huge expense to our country.” Vissa byar har bestämt sig för att lokalt behålla högertrafiken och det låter onekligen farligt.

I huvudet på en fyrbarnsmor

Jag tänker på och längtar efter Matilda som har börjat plugga i Uppsala igen och som har skrivit in sig på Kalmar nation - något som jag gjorde för ganska exakt 25 år sedan. Det var ju något helt speciellt och det är klart att jag är lite avundsjuk på henne. Jag minns dock att det var skönt att ibland åka hem till ma och pa i Kalmar för att bli utfodrad och omhändertagen; något hon inte kan göra det här året.

Men, Matilda, vi ser fram emot ditt långa besök här hos oss down under och lovar att skämma bort dig och ta med dig till några Sagan om ringen-platser.

Äntligen!

Yes! en vulgogrill! Mitt liv är komplett.

Bröderna brothers

På väg hem från skolan.
Bilderna tog en halvtimme att få in i bloggen eftersom vi nu har väldigt dålig internetkapacitet. Vi beställde "explorer" paketet, vilket innebär att man får 20 GB per månad, något som vi lyckades förbruka på 10 dagar genom att ladda ner filmer osv. Så nu har vi hastighet/kapacitet som uppringt internet i ett par veckor. Märkligt system.
Nu ska vi fira Pelle på födelsedagen.