Det har lugnat ner sig på jobbet och det visade sig att den helgen jag jobbade var en av de värsta någonsin här i Hastings. Det slogs upp på löpsedlarna i lokaltidningarna och sjukhuset var invaderat av patienter. Jag som trodde det var normalläge. Nu lunkar det på ganska trivsamt och det finns lugna stunder. Jag har definitivt kommit in i andra andningen när det gäller brittisk invärtesmedicin och det är ganska trivsamt att ha ett team. Jag kör på med "sunt" förnuft (känsla) kryddat med ganska luftig kunskap och det uppfattas nog lite udda här där vården är mer uppbyggd kring hur man agerar i enskilda situationer beroende på olika riskanalyser etc. Kanske kan jag tillföra något där om det nu är att sträva efter. Man skrattar inte så mycket på jobbet här och det kanske är något jag kan ändra på. Men det är inte så lätt. Annars verkar humorn vara ganska lik den svenska, kanske lite mer konkret brutal, men ironi får man akta sig för, det uppfattas inte alls.Inte helt oväntat kläckte min chef ur sig att han snart drar iväg för ledigt en månad. Jag kan nog inte be om en större utmaning än att vara ensam gastroenterolog på det här stället. Nu är det bara två dagars jobb kvar till första semestern. Det blir 10 dagar på Sydön med delfinsimning, Sagan om Ringen sightseeing och Queenstown. Det är vi värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar