Doctor Kallen update

” Doctor Kallen, we have a situation.”
Jag vände mig mot sköterskan och såg rå skräck i hennes flackande blick. Nu jävlar hade jag ställt till det.
”What is it?
Jag var beredd på allt. Vem av mina patienter hade dött?
”Doctor Kallen, I do not know how to tell you this.”
Kom igen, ge mig sanningen.
”Please tell me.”
”You will only have two nurses with you in theater this afternoon.”
Efter en lättad utandning försökte jag skämta till det.
”Oh, that is not acceptable. Let´s cancel.”
Hon försvann iväg för att skicka hem patienterna men jag lyckades stoppa henne.
Hemma i Sverige har jag oftast bara en sköterska när jag gastroskoperar, men här är tre stycken ett minimum. Jag har ingen riktig aning om vad de gör men det pysslas om och skrivs på lappar, blodtrycks ska tas, syrgas ges och en nurse ansvarar för att trycka på en knapp när jag vill ta en bild. Det hade varit bättre om de var betrodda med att sätta nålar eller ge läkemedel. Nästa vecka ska jag och min kollega (Superman on speed) byta arbetsuppgifter. Från och med måndag ansvarar jag för alla inneliggande patienter i vårt team. Jag kommer att ronda 15-20 patienter måndag, torsdag och fredag (våra take dagar). Patienterna hamnar där det finns lediga sängar och jag (Consultant/Physician), en Registrar (ST) och en House-officer (AT) söker upp patienterna. Jag ska då leverera ”kloka” guidelines för den fortsatta vården. Det blir breda penseldrag, inget finlir och det passar mig bra. Sjukhusets platssystem har visats sig ha vissa brister. Förra veckan försvann 8 patienter mellan akuten och avdelningen och hamnade i något slags svart hål utan teamtillhörighetet. Ledningens enda reaktion var att det var oacceptabelt eftersom man inte skulle få betalt för dessa patienter. Annars har livet börjat sätta sig här. Jag cyklar till jobbet och det blir 2 x 25 minuter varje dag. För tillfället är kylan borta och nu är det plötsligt sommar med 20 grader, sol och idag första doppet i poolen. NZ är verkligen märkligt på många sätt.