Lost

Jag har förlorat min inre kompass och är ”lost”. Det kanske låter som skryt och är väl det också, men det är ett faktum att jag tidigt i livet utvecklade en ganska avancerad förmåga att hitta rätt och jag har haft god nytta av mitt lokalsinne i skogen, på fjället, på sjön och i storstäderna. De senaste åren har min omgivning börjat tappa förtroendet en aning och det är nog så att jag med åldern tappat en del av ”the magic touch”. Det finns historiska misstag som bevis på det som när jag inte fixade läkarförbundets hus i Haute de Cagnes på känsla från flygplatsen i Nice eller när jag senast i gick åt fel håll på Ströget i Köpenhamn. Oförlåtliga missar enligt min omgivning, men jag har inte tagit så allvarligt på det. Jag har fortfarande i sömnen kunnat känna åt vilket håll norr är . Men nu är det slut. Sedan den stund jag landade på södra halvklotet har sinnet varit som bortblåst och jag yrar runt som en halshuggen höna och går vilse från köket till sovrummet. Katarina !! leder mig tålmodigt runt i vårt lilla samhälle. Jag har inte nått, men når snart min svågers rudimentära nivå (Jan Holte). Känslan av norr och söder är alltså borta. Jag vet att solen fortfarande rör sig från från öster till väster, men klockan 12 pekar den åt norr och det är väl det som gör att jag känner mig som en lobotomerad brevduva. Men vad fan, det finns ju GPS.